WWAIT
Ofta skapas en bild av en person som vet exakt vem hen är, vad hen vill och varför hen agerar som hen gör.
Verklig självkännedom ser ofta mycket mer osäker ut.
Den kan börja med meningen:
“Jag vet faktiskt inte varför jag gör så här.”
Självkännedom är inte en färdig bild av sig själv
Man kan ha en mycket etablerad uppfattning om sin egen personlighet.
“Jag är sådan här.”
“Jag skulle aldrig…”
“För mig är det viktigt att…”
Dessa uppfattningar kan vara helt korrekta.
Men de kan också hindra oss från att se situationer där vi agerar annorlunda än vad vår egen berättelse om oss själva påstår.
Självkännedom handlar därför inte bara om att hitta svar.
Det är också förmågan att för en stund uthärda att det ännu inte finns något svar.
Återkommande situationer säger ofta mer än en enskild känsla
Om samma problem dyker upp igen i olika miljöer kan det finnas något intressant i det.
Varför känner jag mig ständigt nedvärderad på mina arbetsplatser?
Varför drar jag mig alltid undan precis när någon kommer nära?
Varför skjuter jag upp saker som jag själv anser vara viktiga?
Varför märker jag att jag försvarar mig innan någon ens har kritiserat mig?
För en enskild situation finns det oftast en förklaring.
Ett återkommande mönster börjar berätta något mer.
Att namnge en känsla är inte samma sak som att förstå den
“Jag känner ångest.”
“Jag är arg.”
“Jag är besviken.”
Att identifiera en känsla är viktigt, men reflektionen kan fortsätta därifrån.
Vad är ilskan riktad mot?
Vad hade du hoppats skulle hända?
Vad är du rädd att besvikelsen betyder?
Vad var det i just den här situationen som träffade så hårt?
När samma sak granskas från flera håll börjar känslan få en struktur.
Varför hjälper en samtalspartner?
Inuti sitt eget huvud är det svårt att överraska sig själv.
Vi vet oftast redan vad vi tycker om situationen.
I ett samtal kan de små detaljerna bli intressanta: ett ord du valde, en motsägelse mellan två tankar eller något du snabbt gick förbi.
Någon annan kan stanna upp vid den punkt som du själv redan skulle ha lämnat bakom dig.
Därför kan en kontinuerlig samtalsprocess lyfta fram saker som enstaka självanalyser inte gör.
Självkännedom är inte ständig självobservation
Allt behöver inte analyseras.
Om reflektion övergår i ändlös övervakning av det egna beteendet kan det till och med leda en längre bort från den egna upplevelsen.
Syftet är inte att konstruera en perfekt förklaring av sig själv.
Syftet är att lite bättre än tidigare lägga märke till vad som händer.
Ibland räcker en liten observation:
“Just här brukar jag förresten alltid dra mig undan.”
Nästa gång kan det finnas ett alternativ till.
Förståelsen förändras
Hur du förstår dig själv idag är inte nödvändigtvis samma som om ett år.
Det betyder inte att din tidigare förståelse var fel.
Människor förändras, situationer förändras och perspektiv förändras.
Därför är självkännedom kanske inte ett slutmål.
Det är en pågående relation till den egna upplevelsen.